För oss är det numera självklart att kunna äta alla typer av livsmedel året runt. Tomater och jordgubbar i februari är den mest naturliga sak i världen. Särskilt dyrt är det inte heller för oss konsumenter, men det har kanske ett annat pris.

Ett avsnitt i boken ”Matens pris” handlar om grönsaksodling och speciellt den i Holland. Vi svenskar äter mer och mer färska grönsaker. 1960 åt vi 14 kg per person och år. Motsvarande siffra år 2005 är 44 kg. Vad bra kan man ju tycka. Det är ju nyttigt med grönsaker, eller hur. Den största ökningen består dock av växthusodlade grönsaker som sallad, tomat och paprika.

Att läsa om de gigantiska energislukande holländska växthusen stora som flera fotbollsplaner är inte särskilt trevligt. För att slippa problem med skadeinsekter odlar man inte t.ex. paprika i jord längre utan i bäddar av stenull som är helt sterila och inte innehåller några näringsämnen. Dessa får tillföras helt och hållet i form av konstgödsel som kräver stora mängder fossilt bränsle i tillverkningen. Den största mängden energi går dock åt till uppvärmningen, ofta i form av naturgaseldning. Hur kan det då bli ekonomi i detta? Jo, den holländska staten subventionerar med godkännande från EU-kommisionen energiskatten för grönsaksodlarna.

Kan man odla någon annanstans än i Holland då? I Spanien och Nordafrika kan man odla i anläggningar som i regel inte kräver någon uppvärmning. Nackdelen blir då de långa transporterna som jag brukar ondgöra mig över. En intressant jämförelse visar dock att man kan köra en last med 24 ton tomater från Spanien till Sverige för samma mängd energi som man kan producera ett ton i Holland. Spanska tomater låter genast mycket intressantare. Jag får kanske tänka om kring detta med transporterna …

I vilket fall tror jag att jag väntar ett tag med att köpa tomat och paprika. Det finns ju massor med kål och rotfrukter i affären!