I höstas inledde vi processen att hitta ett mindre boende som passar bättre för ett moget par med numera utflugna barn. Jag fick tillfälle att skriva några inlägg på bloggen @planbokssmart på Instagram om vår resa. Här kommer hela texten som med smärre justeringar publicerades där.

Hållbart boende mitt i livet

Som många andra par mitt i livet med vuxna barn har vi bott i ett alldeles för stort hus. Dessutom ett väldigt opraktiskt hus, 1 ½ plan med källare på 276 kvadrat och till det ytterligare biytor. När alla bodde hemma var det lyxigt med ett stort hus. Men det är inget hus att bli gammal i. Nu kände vi att det är rätt tid att flytta och välja ett boende som funkar även när man blir skröplig och orken tryter. Vi har letat hus ett tag och vår önskelista kan formuleras ungefär så här: ca 100 kvadrat, ett plan, trädgård på ca 700 kvadrat som rymmer odlingsbäddar och ett litet växthus (min dröm!), låga driftskostnader, minimalt underhållsbehov, nära kommunikationer eftersom vi valt att bara ha en bil och inte för långt ifrån barn och barnbarn. Mitt i husletandet började vi även dra igång försäljningen av vårt eget hus. Och för att göra en lång historia kort så slutade det med att vi sålde men inte köpte. Och vi letar vidare …

Hur bor vi nu?

Lösningen på det ”lilla problemet” att vi sålde men inte köpte nytt hus har blivit ett temporärt boende i lägenhet på 68 kvadrat medan vi letar vidare. Det kan ju tyckas lite omständligt, och kostsamt, att flytta två gånger. Men det har faktiskt sina fördelar. Nu under vintern så är det rätt skönt att bara ha den här lilla lyan att ta hand om. Men till våren kommer det dock börja klia i mina ”gröna fingrar” och vår lilla uteplats på 10 kvadrat tillåter inte några stordåd vad gäller odling. Men till dess har vi förhoppningsvis fått klart med ett permanent boende.

Hur får man då plats med bohaget från ett hus på 276 kvadrat med tillhörande garage, förråd och friggebod i en lägenhet på 68 kvadrat? Ja det säger ju sig självt att det inte går. Vi har fått en stor spark i baken att börja rensa!

Minus 200 kvadrat

”Kunde ni inte ha rensat innan ni flyttade”. De tuffa orden kom från våra barn som tyckte att vår flytt var jobbig. Saken är den att vi rensade som bara den. Månaderna innan vi flyttade ägnades åt att sälja saker, skänka saker och slänga saker. Och planera vilka saker vi skulle behöva i lägenheten, på obestämd tid, och vilka saker vi kunde magasinera. Vi har sålt av möbler och andra prylar, skänkt till Erikshjälpen och Lions. Och sen har det tyvärr blivit en del turer till återvinningscentralen också. Varför har vi haft så mycket prylar då? Såklart genereras det en del saker i en familj på fem personer med många hobbys. Mitt odlingsintresse har fyllt friggeboden med krukor och redskap och läsintresset har fyllt bokhyllorna. Maken gillar att snickra och har haft ett snickarrum fullproppat med maskiner och maskiner. Allt detta och mycket mera har vi behövt processa. Till lägenheten har vi flyttat med det som passerat första rensningen (det kommer garanterat bli fler). Det som vi tror att vi kommer att få användning för i nästa boende har vi magasinerat. Olivträd, citronträd och lite andra växter har vi tills vidare adopterat bort. Men fortfarande har vi alldeles för mycket prylar. Vi måste döstäda!

Att vara samlare

Jag önskar att jag var minimalist! Men jag har en dominant samlargen. Jag gillar dock inte att shoppa och gör det så sällan som möjligt. Istället köper jag gärna lite extra, som kan vara bra att ha. Hade jag levt på stenåldern så hade min familj garanterat inte behövt svälta. Rutinmässigt planerar jag, plockar, samlar och lägger på lager för ”sämre tider”. Under sommaren så odlar jag flitigt och stora mängder hamnar i frysen. Vi har haft fullt upp inför flytten att äta ur frysen, men mot alla odds så lyckades vi. Mina stora samlingar är annars framför allt böcker.

Det som är lite opraktiskt är att maken också är en samlare och samlar andra saker än jag. Hans samlingar består mest av elektronikprylar, verktyg och maskiner. Hur är det med våra barn då? Jo, glädjande nog så har två av barnen helt sluppit samlargenen. De samlar inte på sig, är inte nostalgiska och slänger utan problem. Jag önskar att jag var likadan. Men jag tänker ändå att det nog finns en liten minimalist där långt därinne som längtar efter att få blomma ut!

Slentrianmässigt sparande

En sida av samlargenen är att låta bli att slänga saker. Eller slentrianmässigt sparande som jag kallar det. Nackdelen med att bo i ett stort hus är att det är så lätt att låta bli att slänga. Grejorna får ju plats. Därför är det så nyttigt att flytta då och då. Vi hade inte gjort det på 21 år. Visst har vi rensat under åren. Men den riktigt brutala utrensingen hade vi inte gjort. Så länge grejor har fått plats och det varit ordning på dem så har de fått stå kvar. Därav så fanns mina tågluffarböcker och blockflöjtar kvar. Och maken gamla modellflygplan. Men nu har vi fått ta tag i allt detta. Vi har sålt, gett bort och slängt. Och det är slut på sparandet! Tumme på det?

Att ge bort det man inte behöver

Att jag är en samlare och gärna sparar saker har väl alla förstått. Men som kombination tycker jag dessutom väldigt illa om att slänga saker. Det ger däremot en stor tillfredsställelse att ge bort saker. Vi har besökt olika välgörenhetsorganisationer som Lions och Erikshjälpen för att skänka saker som vi inte längre behöver. De har tagit emot möbler, husgeråd, kläder och böcker. Vi har förstås också skänkt mycket saker till våra barn, både nu och under åren. Vi hade gärna gett dem ännu mer, men ofta tackar de nej. De är ju inte samlare som vi och har dessutom annan smak. Men nu finns även en generation till att skänka saker till. I julklapp fick våra två barnbarn några böcker som betytt mycket för mig när jag var barn. Kanske kommer de att betyda något för dem också. Annars så hoppas jag verkligen att de kastar bort dem!

Värdelösa saker

En risk med att spara saker under lång tid är att de plötsligt kan vara helt värdelösa. Omställningen från en analog till en digital värld, från fysisk lagring till molntjänster och streaming har påverkat värdet av vissa av mina saker. När jag studerade köpte jag Nationalencyklopedin för ca 25000 kr. Idag vill ingen ha uppslagsverk, inte ens välgörenhetsorganisationerna. Och att slänga tar emot. Hemska tanke! Till min lycka hittade jag en köpare som betalade 100 kronor för hela klabbet. Han var glad och jag var glad. Bra Böckers lexikon däremot (jag är nog lite galen!) hittade jag dock ingen intressent för. De hamnade tyvärr i containern brännbart på återvinningscentralen, som så många andra uppslagsverk gör idag. I samband med att e-boken kom slutade jag i princip att köpa böcker och lånar e-böcker istället. Så jag kommer inte bidra till att så många fler böcker eldas upp.

En annan i princip värdelös sak är pianon. Mitt gamla piano såldes för en symbolisk summa. Men huvudsaken är att det nu kommer till användning. Jag gillar som sagt inte att slänga saker …

Hur mycket behöver vi i nästa hus?

Mindre än vi tror förmodligen! Vår resa mot ett mindre boende med färre prylar har tagit flera viktiga steg. Först och främst så har vi ju flyttat. Vi har gjort en första rensning och flyttat in på en liten yta där vår lust att rensa bara blir större.

Det är inte något problem att ha färre garderober. Det man verkligen använder får ju plats i en!

I första rensingen försvann en uppsättning kristallglas hem till ena sonen. Han är nöjd och vi är nöjda. Vi har fler glas än vi behöver ändå.

Från att ha haft ett högt frysskåp plus en frysbox har jag idag ett kombinerat kyl/frysskåp som begränsar mina möjligheter att bunkra. Men för att fritt citera kocken Paul Svensson ”frysen ska inte vara ett mausoleum utan ett mellanlager”.

Så det jag ser fram emot i nästa hus är lite saker och mycket luft!

Nu fokuserar vi på att leta hus!

Jag ser gärna att vårt nya hus har lite snålt med förvaringsutrymmen. Processen kring vår flytt, förberedelser och genomförandet har gett mig en del att fundera på. Jag har fått utmana min samlargen och ovilja att slänga. Och det går framåt. Några lärdomar så här långt:

• Stora hus är en fälla.
• Man bör flytta ofta och medan man orkar eller åtminstone simulera en flytt då och då.
• Rensa hela tiden. Ha en låda redo för det som rensas ut. Skänk och sälj!
• Två samlare som bor ihop har en extra utmaning.
• Spara inte saker till barnen, de vill inte ha dem.
• Att slänga en pryl kan vara ok om verkligen ingen vill ha den.
• Att döstäda borde vara ett lagkrav. En vän till mig beskrev sin egen rensning med att den gjordes för att barnen skulle slippa att göra en ”arkeologisk utgrävning”..

Och många saker har vi fått göra oss av med