Bengt Sändh skrev för många år sedan en vals om sommaren ”Nu är den förbannade sommaren här”. En rolig och underfundig visa om hur plågsam sommaren kan vara med solsveda, kliande myggbett och annan plåga. Jag är personligen en riktig sommarmänniska så jag hade kanske istället skrivet en visa om ”den förbannade hösten”. För mig är det vemodigt när sommaren släpper taget och hösten gör sitt intåg. Jag uppskattar förvisso de vackra höstdagarna med klar luft och underbara färger. Men det jag har svårt för är kyla, regn och mörker. Jag gillar det inte helt enkelt, särskilt inte mörkret.

Nu i veckan har jag försökt att ytterligare komma in i normala rutiner efter semestern. Bussåkandet har det varit lite si och så med tills nu. När jag var dunderförkyld lockade det inte att åka buss, men vi samåker ju i alla fall maken och jag när vi tar bilen. Men nu har vi kommit igång igen med att åka buss. Det har varit sköna och uppfriskande promenader till och från bussen. På bussen får jag också en avkopplande paus och kan läsa en stund. I läsplattan just nu finns senaste boken av Jo Nesbö, Gengångare. Väl hemma brukar det varje dag bli en stund i trädgården för att vattna, plocka bär, tomater eller något annat gott i landen. Kanske ska man inte förbanna hösten utan acceptera den och njuta av godbitarna!

Nu är den förbannade sommaren här:
http://www.youtube.com/watch?v=_5V0DQpghcc