Igår kväll när jag var ute och vattnade i skymningen hittade jag årets första mördarsnigel. Förmodligen har den hårda vintern varit tuff mot dem för hittills har de lyst med sin frånvaro, i alla fall i vår trädgård. Jag hoppas att det inte finns så många kompisar till den här lilla rackaren som lurar där ute redo för att äta upp min sallad. Det finns nog det andra skadedjur ändå som hotar. Och gifter är inte ett alternativ. Det är manuell ”bekämpning” som gäller. Kanske är det dags att beväpna sig med ficklampa och gå på snigeljakt en mörk kväll?
Öööörk! Usch, det finns inte ord för att beskriva hur äckliga jag tycker mördarsniglar är. Vi har inte så många varje år, men de tycks vara av det fetare slaget. Blä!!
Vi hackar sönder dem med spade och gräver ner dem djupt ner under en tujahäck på sidan av huset (där vi inte odlar något, fallifall de blir zombiesniglar och bestämmer sig för att äta igen ;)). Och när jag säger ”vi” så handlar det oftast om att maken får ta dem, medan jag blundar. 😉
De är riktigt, riktigt äckliga, speciellt att ta i …